Många som inte trivs på jobbet missar att öppna ögonen för annat än det aktuella ”lidandet”.

Det kan leda till depression och ångest, att inte lämna en sådan situation. Och den som blir deprimerad kommer ännu längre från läget att kunna tända gnistan till motivation och förändring.

Det är en bra början att flytta fokus från det aktuella ”lidandet” till en visshet om att det finns andra möjligheter. Att göra detta kan tända en nedsläckt nyfikenhet och upptäckarlust. Med detta följer snart motivation till förändring.

Det finns fyrtioåringar som påstår sig vara för gamla för att byta jobb, men det handlar om rädsla och bekvämlighet. ”Det är för sent, jag är för gammal” är en vanlig undanflykt. När de sedan tänker tillbaka blir det tydligt att åldern inte alls haft någon sådan betydelse.

Jag undrar om uppfattningen om den egna åldern påverkar vissa kollegor att tänka likadant om medelålders och äldre…?

Den som öppnar sig för nya möjligheter får ofta intressantare uppgifter, lär sig nya saker, trivs bättre med arbetslivet och har större chans att leva ut sin passion.

Sedan har vi förstås den ekonomiska biten; om det krävs omskolning för att uppfylla drömmen om ett nytt jobb kan det vara problematiskt. Det bästa är nog då att sikta på ett delmål. Längre fram kan det öppnas nya möjligheter.