Det är vanligt att man en gång för alla bestämmer sig för vad man ska tänka eller tro om vissa saker.

Särskilt om sådant man knappt vet något om och bara har hört/sett andra diskutera. Det kan kännas obehagligt att lämna det öppet, vad det nu kan vara, man vill helst bestämma sig genast.

Kan det verkligen vara möjligt? Och är det bra eller dåligt, om det är sant? Folk har nog gått på en pinsam bluff. Korkade människor! Någon pratar om forskningsresultat och många har personliga bevis, men trollen hånskrattar. Flera skräms av bara tanken.

Sanningen är ju som den är, någonstans där ute, vad man än tycker och tänker. Och det kan vara skrämmande.

Bäst att ta det säkra före det osäkra. Att skapa sig en egen bild av verkligheten, en sanningens karta att plocka fram vid behov och kanske skrämma andra med. Det känns tryggt att ”veta” och att kunna skydda andra från att bli lurade; man slipper ovisshet och behöver inte undra, tvivla eller tänka på möjligheter och faror bortom den egna föreställningsförmågan.

De som ännu vacklar och är svaga för nya vetenskaper, kunskaper och tekniker behöver stöd. De är väldigt lättlurade.

Så skönt att själv inte vara lurad.